05:09

Lukas vaknade klockan 05:09 i lördags morse och ville inte somna om. Då var jag inte särskilt förtjust i honom. Men så tittar jag på bilden nedan och konstaterar att han trots allt är rätt fin. Och söt. Och alldeles, alldeles underbar.

Pedagogiskt ledarskap, basket och kroppssallad

Jag har precis börjat en nya kurs i pedagogiskt ledarskap. En kurs som jag innan den startade trodde skulle bli skittråkig och total ointressant. Jag är nämligen inte så mycket för det där med ledarskap och har till och från stora svårigheter att ens klara av att leda mig själv. Inte är jag särskilt intresserad av att bli chef någon gång i framtiden heller. Jag läser mest kursen för att jag råkade klanta till det i min ansökan inför höstterminen och därför tvingades hålla till godo med de kurser där det fanns restplatser. Men så satt jag där på första föreläsningen och kände mig mer peppad än vad gjort på över ett år. Det var organisationer hit, strukturella perspektiv dit och en hel massa roligt om Ingvar Kamprad som jag tyvärr har glömt bort.

Hursomhelst så har jag idag läst den alldeles utmärkta boken "Nya perspektiv på organisation och ledarskap". Jag var mitt inne i en spännande utläggning om hur man organiserar grupper och team när jag upptäckte rubriken på nästa sida: basket. Det kan knappast ha undgått någon att jag är väldigt förtjust i basket. Och aldrig någonsin har jag haft den stora glädjen att få läsa om basket när jag läser kurslitteratur. Efter några rader byttes tyvärr min entusiasm ut mot misstänksamhet. Det stod nämligen att basket på många sätt påminer om impovisationsjazz. Ursäkta mig men impovisationsjazz! Undrar vad som händer om jag tar med mig en saxofon till nästa träning? Jaja, jag fortsätter att läsa:

"Alla på plan befinner sig i ständig rörelse och mönstren visar sig först i efterhand".

Ojojoj, de här författarna har aldrig sett Damer B spela basket (men de är naturligtvis varmt välkomna till nästa hemmamatch). De tillfällen då vi befinner oss i rörelse allihop samtidigt är mycket sällsynta och några mönster blir det nästan aldrig. Vi är mer som en stor härlig kroppssallad - en skön mix av spelare i en enda salig röra.

Så jag satt och var lite sur på författarna som uppenbarligen inte förstår sig på hur mitt fina lag fungerar. Så vände jag sida och då var det helt plötsligt som att de coachat oss sedan vi gick i bollskola:

"Basket präglas av snabbhet (nåja), trängsel och fysisk närkontakt; 20 armar och ben i rörelse - uppåt, nedåt och tvärsigenom luften".

Det är ju det jag säger - kroppssallad! Jag hade ingen aning om att pedagogiskt ledarskap skulle visa sig bli höstens höjdpunkt.

Nix pix

Åh, herregud! Jag har så sjukt svårt att säga nej ibland. Jag får till och med dåligt samvete när jag tackar nej till "invitations" på Facebook. Men jag vill faktiskt inte vara en vampyr eller en zoombie som springer runt i den virtuella världen och infekterar människor med virtuella virus. Så jag våndas i en dag eller två innan jag med darrande hand trycker på "ignore". Sedan får jag så dåligt samvete att jag måste skura badrummet i en timme för att liksom rena mig själv.

Men jag säger nej. Hör ni det. NEJ, säger jag!