Nattliga äventyr

I går kväll gick jag och la mig strax före halv tolv. Jag kan inte sova när det är tyst, då blir jag nervös, så jag lyssnar alltid på podradio. Sommar i P1 är lagom såsigt och (o)intressant och är därför lämpligt som sömnpiller. Men i går stördes friden av att helvetet brakade loss inne hos grannarna. Att grannar väsnas brukar inte bekymra mig eftersom mitt hus är fruktansvärt lyhört och man får således höra det mesta. (De i lägenheten precis under mig som alltid hade sex när jag skulle gå och lägga mig har tack och lov flyttat, vilket har underlättat min insomning enormt mycket.) Men det här var något helt annat. Jag satte mig upp i sängen, klarvaken, och började mer och mer tro att det var någon som höll på att mista livet. Därför tassade jag ut i hallen och kikade ut genom titthålet. I trapphuset stod en samling människor som skrek och bråkade med varandra.

Av någon anledning fick jag för mig att jag borde stanna på min utkiksplats och övervaka hur det hela skulle utveckla sig. Såhär i efterhand undrar jag vad jag egentligen tänkte att jag skulle kunna bidra med. Människorna på andra sidan dörren pratade finska och min finska är under alla kritik. Det enda jag begrep var svordomarna, som i och för sig utgjorde femtio procent av samtalet. Dessutom var jag endast iklädd trosor. Det hade kanske fungerat som en avledande manöver om jag plötsligt hade rusat ut i trapphuset och bett dem lugna ner sig men frågan är hur bekväm jag skulle känt mig i den rollen.

Nåja, allting lugnade ner sig till slut. Han som verkade vara bråkstaken avlägsnade sig gråtande från platsen och lägenhetsinnehavarna smällde igen dörren och vred om låset. Jag gick och la mig och tvingades lyssna på två sommarpratare innan jag äntligen kunde somna.