Nej, det är INTE av oavvisligt allmänintresse
Innan jag bestämde mig för att skriva det här inlägget var jag tvungen att fråga mig om det verkligen var av oavvisligt allmänintresse. Svaret blev nej. Men å andra sidan, vilka bloggar och blogginlägg är egentligen det? Är det inte det som är själva poängen med att blogga? I alla fall jag läser med stor entusiasm om sådant som jag för mitt liv inte trodde intresserade mig det minsta. Som Lottens stortå till exempel.
Nu kontrar jag med att visa upp min egen fot. Detta är resultatet av en språngmarsch genom lägenheten, på jakt efter min mobil, då min lilltå obarmärtigt och brutalt stiftade bekantskap med en dörr som stod på glänt. Ackompanjerad av diverse svordomar och könsord antog lilltån en konstig vinkel innan den hoppade tillbaka på sin vanliga plats efter det att jag tryckt till den lite.
Såhär såg den ut i förrgår. Nu är den mer blå-lilla och bitvis grön, en väldigt snygg färgkombination för övrigt.
2 kommentarer:
Men vänta, va, är du alldeles blååååå på halva foten eller har du klivit i lera som har torkat in? Iiiih, aj, sådan förfärlig smärta.
Och det där med allmänintresse ... sluta tänka. Man skriver det man skriver, oavsett om allmänheten vill eller ej.
Jag läser numera nästan varje dag om sådant som jag inte trodde intresserade mig det minsta. Mustascher var ett av ämnena på många bloggar härförleden. Nu skriver alla om toalettpapper och sådant som hör därtill. Jag bara läser och läser.
Nej, ingen lera. Halva foten är sådär snyggt blå. Det ser värre ut än vad det är. Jag hade mycket mer ont när jag överdoserade basketträning och knappt kunde gå på två veckor.
Jag tänker likadant om allmänintresse. På något sätt blir det mesta intressant i och med att personen bakom bloggen valt att publicera det, oavsett om det gäller mustacher, toalettpapper eller massakerade tår.
Skicka en kommentar