Sjukhuslukt

Planeringsdagar med jobbet, på något lagom sunkigt hotell i Ramnäs. Mitt rum luktar sjukhus. Jag ligger i sängen och tänker att det inte riktigt funkar. Sjukhuslukt funkar inte. Jag får ångest.

Jag får för mig att det finns något viktigt att lära sig av det här, oklart vad. Jag kan inte sätta fingret på det. Kanske är det det gamla som tränger sig på och vill påminna mig om att det finns där i bakgrunden. Sjukhuset, ångesten, landstingets vita koppar som jag krossar mot badrumsgolvet. Skärvorna. Så längesedan i tid räknat men så nära i känslan.

Hela situationen känns bisarr. Här befinner jag mig i egenskap av snart trettioårig kompetent beteendevetare och inuti känner jag mig som en rädd och trasig nittonåring.

Jag försöker samla mig. Snart är det middag. Det är ingen fara. Då var då. Nu är nu. Ett par djupa andetag och ett försöka att skjuta undan alla gamla minnen som skymmer sikten.

Nej, sjukhuslukt funkar inte. Det kan vara bra att veta.