Basketmatch med inslag av barn

Igår var det dags för basketmatch igen, en match som jag inte alls skulle spela eftersom jag inte hade någon barnvakt. (Föräldrarna är nämligen i Finland och bekantar sig med nyfödingen). Men hastigt och lustigt reducerades laguppställningen från nio personer till sju. Det var bara att sätta sig ner och förhandla med sonen som var skrämmande bra på att få igenom sina villkor. Jag fick spela under förutsättningen att han fick titta på video under matchen och att jag köpte extra mycket lördagsgodis åt honom.

Matchen spelades mot ett ettrigt gäng spelare från Linköping men förvånande nog var vi minst lika ettriga, åtminstone i inledningen. Herregud vilken rivstart! Vi sprang och sprang och spelade vattentätt försvar. Tyvärr blockade deras långa spelare nästan alla våra närskott men då får man göra poäng på annat sätt, vilket vi gjorde. Vi hade några riktigt snygga anfall med klockrena passningar till spelare som trasslat sig genom motståndarnas försvar och stod alldeles fria under korgen. Vad min egen insats beträffar så är jag lite osäker på hur det egentligen gick. Mitt försvarsspel kändes okej men jag har en tendens att bli lite passiv i anfall. Vi vann i alla fall med cirka 20 poäng.

Och sonen då, hur skötte han sig? Han var på sitt allra bästa och mest samarbetsvilliga humör och skötte sig faktiskt exemplariskt. Han gjorde sig snabbt hemmastadd i ett hörn under vår avbytarbänk med målarbok, pennor, vattenflaska, godis och ipod. Då och då fick jag en puss och en uppmuntrande klapp på kinden av honom. Jag spelar alltså i ett lag där det är helt okej att förvara sin sexåring under avbytarbänken i samband med match. Det låter kanske lite märkligt men tag då i betänkande att det i det här laget finns spelare som dricker kaffe under halvtidspausen. Då gör ett barn under avbytarbänken varken till eller från. Det är mest lite hemtrevligt.

Mala text

Jag ägnar mig just nu åt en väldigt fin och sofistikerad konstform som kallas "att mala ut en text". Det är rätt så enkelt egentligen. Man skriver helt enkelt om alla meningar så att de blir jättelåååånga och så refererar man lite mer än man borde. Förslagsvis kan man även slänga in lite citat som man sedan dissekerar genom att förklara vad den citerade menar. Ett annat tillvägagångssätt är att skriva samma sak två gånger men formulera sig helt annorlunda. Och varför gör man detta? Jo, för att man ska få ihop ex antal sidor text till sin hemtenta och för att man egentligen inte har en aning om vad man skriver om. Lägg till extrem tidsbrist och så är saken biff. Märkligt nog brukar man komma undan med det och kan fortsätta leva med föreställningen att man i alla fall har något av värde innanför pannbenet.

Bebis

Jag har blivit moster igen! Och sötaste systersonen har blivit storebror. Eftersom han bara är 1,5 år är han en väldigt liten storebror men ändå. Så nu ligger det alltså en skrynklig fyrakilosklump i systerns famn där på andra sidan Östersjön. Det känns ju abstrakt och bra. Ett litet pyre som ska bekanta sig med världen och som jag ska bekanta mig med så fort jag bara kan. Men först ska jag ta och skriva lite om folkmord. Världen är lite väl kontrastrik ibland.

Nytt år och ny banner. Den gamla kändes så dyster och bloggen behöver bli lite gladare. Jag behöver bli lite gladare. På tal om dyster så är det lite så jag känner mig när jag tänker på året som gått. Jag orkar inte skriva någon årskrönika, det har inte 2006 gjort sig förtjänt av. Jäkla skitår är vad det har varit. Men om jag ska vara lite positiv, och det har jag hört att man ska vara, så bådar det gott inför det år som kommer. Jag menar om förra året inte var så festligt så måste ju sannolikheten för att 2007 ska bli hur bra som helst öka.

Om jag förtsätter på det positivt inslagna spåret så började jag faktiskt spela basket förra året och det är det största som hänt mig sen eh... ja vad ska jag dra till med, sen Lukas föddes! Nu har det inte varit så mycket basketspel för min del den senaste månaden. Jag behövde en paus, en liten pysselstund för att klippa och klistra med mig själv, mitt liv, mina tankar och allt annat som behövde falla på plats. Och sakta har jag börjat ta form igen. Än så länge är jag mest en liten hög pape maché men jag är i alla fall någonting och det är mer än ingenting. Jag har en form och ett innehåll och det kommer man långt med. Man har något att bygga på. Så på måndag tänkte jag träna igen. Jag ska bara skriva en tenta på 10-15 sidor först och se till att prickikorv-sonen hämtas upp av sin pappa och kanske frosta av frysen. Men sen ska den här pape maché-högen spela basket.

Men allra, allra först ska jag sova. Det är bara det att den där prickikorv-sonen jag har är vaken mer än han sover om nätterna så det känns lite onödigt att gå och lägga sig när man ändå är uppe och springer tre gånger i timmen. Stackarn, det är inte lätt att ha vattkoppor.

Hej då, 2006. Tjenare, 2007!

Jag och Lukas bestämde oss för att man faktiskt kan fira nyår ordentlig även om man bara år två personer. Som ett resultat av detta beslut tillbringade jag större delen av gårdagen i köket, så kändes det i alla fall. Den känslan kan mycket väl bero på att jag vanligtvis håller mig så långt borta från köket som möjligt. Lukas ville i alla fall ha buffé och buffé fick det bli. Det tar sin lilla tid att laga tre varmrätter och två efterrätter (även om det bara är till två personer) men det var det värt. Vi dukade med vårt finaste porslin (från IKEA), våra finaste bestick (från IKEA) och våra finaste glas (som förvånande nog inte är från IKEA utan arvegods och därför fina på riktigt). Lukas satte på sig skjorta, slips och kavaj och ansåg att han därmed var stiligast i världen. Trots att jag gjort mig till genom att BÅDE sminka mig och ha kjol tyckte inte Lukas att jag var fin nog, och tillverkade därför en krona i lila papper som han tvingade mig att bära resten av kvällen. Personligen kände jag mig lite som en transvestit men han verkade nöjd.

När det var dags att äta sprang Lukas runt och hängde julgranskulor i hela lägenheten, jag tände ljus och korkade upp Pommacen. Jag har inte druckit Pommac på evigheter och det var inte riktigt så gott som jag vill minnas. Lukas tyckte att det smakade öl och övergick snabbt till julmust. Men oj vad mätta vi blev. När vi väl tryckt i oss efterrätten vacklade vi in i vardagsrummet, ramlade ner i soffan och tittade sedan på film i väntan på tolvslaget.

När klockan började närma sig midnatt tyckte jag att det vore praktiskt om Lukas bytte om till pyjamas men han tvärvägrade. Han skulle vara fin. Jag var tvungen att rota fram en gammal flanellpyjamas som var både rutig och skjortaktig innan han lät sig övertygas och då med kravet att han skulle få behålla slipsen på. När vi skålade in det nya året i avslagen Pommac var Lukas alltså iklädd storrutig flanellpyjamas och dinosaurieslips. Jag hade naturligtvis den lila papperskronan på huvudet.



Det var en väldigt annorlunda och speciell nyårsafton och den kunde inte ha blivit bättre. Det är sådana dagar jag sparar på och plockar fram ur minnet när livet känns lite motigt. Den första dagen på det nya året kunde däremot varit bättre. Jag vaknade med snuva och halsont och kände mig allmänt risig. Under eftermiddagen upptäckte jag några mystiska prickar på Lukas hals och kunde konstatera att han har fått vattkoppor. Lite senare hittade jag även mystiska prickar av liknade sort på min rygg och började så smått fundera på om jag har fått bältros. Tjoho och tjohej, det var väl ett förträffligt sätt att börja det nya året på. Ja ja, men nyårsafton kan i alla fall ingen ta ifrån oss. Ha!