Basketmatch med inslag av barn

Igår var det dags för basketmatch igen, en match som jag inte alls skulle spela eftersom jag inte hade någon barnvakt. (Föräldrarna är nämligen i Finland och bekantar sig med nyfödingen). Men hastigt och lustigt reducerades laguppställningen från nio personer till sju. Det var bara att sätta sig ner och förhandla med sonen som var skrämmande bra på att få igenom sina villkor. Jag fick spela under förutsättningen att han fick titta på video under matchen och att jag köpte extra mycket lördagsgodis åt honom.

Matchen spelades mot ett ettrigt gäng spelare från Linköping men förvånande nog var vi minst lika ettriga, åtminstone i inledningen. Herregud vilken rivstart! Vi sprang och sprang och spelade vattentätt försvar. Tyvärr blockade deras långa spelare nästan alla våra närskott men då får man göra poäng på annat sätt, vilket vi gjorde. Vi hade några riktigt snygga anfall med klockrena passningar till spelare som trasslat sig genom motståndarnas försvar och stod alldeles fria under korgen. Vad min egen insats beträffar så är jag lite osäker på hur det egentligen gick. Mitt försvarsspel kändes okej men jag har en tendens att bli lite passiv i anfall. Vi vann i alla fall med cirka 20 poäng.

Och sonen då, hur skötte han sig? Han var på sitt allra bästa och mest samarbetsvilliga humör och skötte sig faktiskt exemplariskt. Han gjorde sig snabbt hemmastadd i ett hörn under vår avbytarbänk med målarbok, pennor, vattenflaska, godis och ipod. Då och då fick jag en puss och en uppmuntrande klapp på kinden av honom. Jag spelar alltså i ett lag där det är helt okej att förvara sin sexåring under avbytarbänken i samband med match. Det låter kanske lite märkligt men tag då i betänkande att det i det här laget finns spelare som dricker kaffe under halvtidspausen. Då gör ett barn under avbytarbänken varken till eller från. Det är mest lite hemtrevligt.