Example

13 februari 2007

Jag, mina själv och mina vänner djuren

Trots att jag själv inte har några husdjur finns det vissa inslag av lurviga filurer i mitt liv. Djurägare tycker nämligen att det är väldigt praktiskt att dumpa sina små monster hos mig när de själva har bättre saker för sig. Min syster hade till exempel en katt en gång som sedan blev föräldrarnas katt och som jag numera har gemensam vårdnad om. Det innebär att Mistral, som katten heter, kommer och bor hos mig när föräldrarna åker utomlands, vilket de gör förvånande ofta. (Nejdå, jag är inte ett dugg avundsjuk på det. Jag trivs så bra här i det kalla, vintriga Sverige).

Att bara ha djur lite då och då ställer till en hel del problem. Man glömmer liksom lätt bort att man har dem. I lördags kväll låg jag i soffan och tittade på tv när det helt plötsligt hoppade upp en katt i mitt knä. Jag blev så rädd att jag höll på att ramla ur soffan och eftersom jag även gav upp ett illvrål blev Mistral också skiträdd och sprang och gömde sig under min säng och vägrade komma fram.

Men framför allt är det datoranvändandet som blir till ett helt företag. Djur verkar tycka att det bästa stället att befinna sig på är i en människas knä, och eftersom jag för det mesta har en dator i knät blir det lite trångt.



Här ligger jag och Mistral och läser bloggar. Ni ser väl hur uppenbart engagerad hon är. Personligen har jag stora problem med att använda tangenterna och har dessutom tio kilo katthår i munnen.

Men Mistral kan faktiskt vara en hjälpsam katt, här hjälper hon mig att scrolla så att jag kan fortsätta läsa en hysteriskt rolig sammanfattning av det senaste avsnittet av L Word:



Och så tillsist en annan fyrfotad vän vars specialitet är att nysa då hennes nos befinner sig en decimeter från skärmen. Jag kan väl inte påstå att jag uppskattar det nämnvärt.



Man kan kanske lätt få för sig att jag inte är särskilt förtjust i djur men jag gillar faktiskt djur, jodå, det gör jag. Jag tycker så mycket om djur så att när Lukas informerade mig om att han önskar sig en hund i födelsedagspresent så föreslog jag att han kan få en ödla istället. Ödlor bor nämligen i terrarium och man vet därför precis var man har dem, det vill säga så långt borta från datorn som möjligt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Oj oj oj. Ser "spektaklet" med dina djur framför mig o skrattar högt..Brukar själv vara hundvakt åt en busig 7-månaders Jack Russell. Jag e oxå tydligen lämplig att lämpa över djur på... //Bell

Louise sa...

Jag antar att jag är lämplig som djurvaktare eftersom jag är hemma mest hela tiden och kan..erhm...gosa med dem? Jag måste skaffa mig ett jobb :)

Anonym sa...

Jag är i alla fall djupt tacksam för att du tar hand om min lilla sötnos!!! Massor med kramar från en glad 2 barns mamma som har det ännu kallare än vad du har...

Louise sa...

Syster: Och jag har absolut ingenting emot att ta hand om henne. För det mesta är det ganska trivsamt och dessutom ger det mig något att blogga om.

Tvåbarnsmor ja, jag har inte riktigt vant mig vid det än. Jag måste se honom live innan jag fattar att han finns.

Cax sa...

Måste säga att jag blev imponerad på den översta bilden... Snyggt! Fångat lilla kisen så snyggt. Kanske inte var menat som en proffs bild...men något i den stilen blev det! Snyggt!

Louise sa...

Cax: Men tack hörru du!

Ica sa...

Åh! Dessa underbara djur! Vad skulle man göra utan dem? jag har sån djurabstinens att jag inte vet vad jag heter.

Louise sa...

Ica: Jag skickar djuren vidare till dig nästa gång, ok?

(Jag tycker om dem i smyg men tala inte om det för någon)