Det knakar i huset i kväll. Som om betongen rör på sig. Som om armeringsjärnen inuti husväggarna vore strängar som slås an av vinden.
Huset vibrerar av ljud för oss som är vakna. För mig och för min bongotrummande granne. Knirr knarr kraxar huset. Bam bam svarar bongotrumman. Ett ensligt trummande eko men ändå ett svar.
Det knäpper i släckta glödlampor. Det brusar i alltför kalla element. Och så avsaknaden av ljud från rummet intill. Tystnaden som väsnas och överröstar allt annat.
Jag lyssnar och följer ljuden. Stillsamt och vackert är det, att ligga vaken och höra hur den här dagen tvingar ur sig sina sista darrande toner. Ljudlöst tassar sömnen bort från mig. Jag tror bestämt inte att jag kommer att sova särskilt bra i natt heller.
3 kommentarer:
Var det dig jag såg i väntrummet vid röntgen i fredags?
Ja, det var det! Jag tänkte hälsa men jag var där med en brukare så jag tänkte att det inte var så lämpligt.
Jag läste på din blogg att du liksom jag har armrelaterade problem. Har du fått något svar på röntgen ännu?
Fasen. Förlåt att JAG inte hälsade. Jag är så virrig med folk jag tror mig känna, eller folk jag bara sett på stan.
Ja, jag har axelproblem, ska till sophiahemmet imån till en specialistläkare, men har inte fått röntgensvar ännu...
Skicka en kommentar