Example

05 december 2011

Ögonblick

Det händer ibland att jag läser en text som är så skärande vacker att jag påminns om hur mycket jag tycker om att skriva. Varför slutar man med sådant som man tycker om? Varför slutade jag skriva? Det handlar inte om tid. Jag har tid. Det handlar om lust. Jag har inte lust. Jag har sällan lust. Jag är en sådan där som inte vill någonting. Viljelös är vad jag är. Jag drivs av något annat. Kanske av behov eller instinkt, eller sådant där som man måste. Det är rätt sorgligt egentligen.


Jag försöker se mig själv som jag är. Det är ett projekt jag ägnat mig åt en tid och det är ingen rolig historia. Men jag tror att det är nyttigt, kanske livsnödvändigt. Jag blir aldrig färdig, det blir väl ingen. Jag konstruerar mig själv igen och igen. Bygger nytt. Renoverar. Blir aldrig nöjd. Duger aldrig riktigt om jag frågar mig själv.


Det är så hårt det här livet som jag skapat åt mig själv. Så skoningslöst. Jag har slutat tänka efter. Det blir liksom aldrig av.


Jag åt korv och makaroner till lunch idag. Drack kaffe och åt en lussekatt. Köpte snus. Gav katten mat.


Tomt och tyst är det, och alla ljud stör mig. Det var väl allt.

Inga kommentarer: