Äh, det ordnar sig...

Jag och min sons pappa var båda 18 år när vi blev föräldrar. Vår inställning till detta vårt nya ansvar sammanfattas ganska bra med orden: Äh, det ordnar sig. Egentligen var det en rätt sund inställning, man måste ju tro att allt kommer att ordna sig. När vi gick på föräldrakurs satt vi som frågetecken inför 30+ föräldrarnas enligt vår mening märkliga frågor. Hur vet man hur mycket kläder bebisen ska ha på sig? Hur vet man att den är hungrig? När ska man byta blöja? Vårt svar var precis som ni kanske redan anar: Äh, det ordnar sig. Ibland varierade vi oss lite och sa "det märker man väl" bara för att inte bli alltför tjatiga.

Med detta som bakgrund kan ni säkert förstå att jag blev aningen fövirrad av det som jag nu ska berätta för er. Som ni alla vet så är vintern ovanligt seg och långlivad i år. Kallt som satan har det varit och snö upp över knäna. Sonen har gått som en liten michellingubbe i flera månader med lager på lager av fleecetröjor, raggsockor och med fuskpolon uppdragen över näsan. Sedan några dagar tillbaka har det dock varit plusgrader och duggregn och våren verkar kommit upp ur startblocken. Men det där med kläderna har liksom gått av bara farten tills jag i dag när jag satt och pluggade i biblioteket plötsligt drabbades av en mild hjärtattack när jag insåg att Lukas fortfarande var klädd för 10 minus. Jag fick panik..öh...jag måste ringa dagis, pojken kommer svettas ihjäl...eller det kanske är bäst att ringa ambulansen direkt? Nåja, jag gjorde som alla kvinnor borde göra i liknande situationer: jag tog en snus och försökte tänka rationellt. Det var då jag kom att tänka på den där 18 års mentaliteten. Jag var smått chockad över min egen reaktion på ett så trivialt problem som en tröja för mycket. Det ordnade sig såklart, dagispersonal har ju en del erfarenhet av att klä på barn i enlighet med rådande väder och efter att jag hämtat Lukas gick vi och inhandlade en alldeles ny och fin vårjacka. Tack och lov är jag nu trots dagens lilla snedsteg från min personlighet tillbaka i gammal god "äh det ordnar sig" form.