Och nu blir det lite poesi...

I brist på inspiration blir det idag lite gammal poesi som annars mest ligger och skräpar i datorn. Eftersom det är Lukas-vecka handlar det naturligtvis om honom.


jag förundras
över glittret i din blick
när du stryker med händerna över mitt hår
utan dig
hade jag aldrig fått veta
att det bästa som finns
för dig och mig
är dina fingrar i mitt hår

jag hade förblivit ovetandes om
att varje ögonblick är ett väntrum
där jag får finnas i din blick

jag hade aldrig kunnat vända ryggen åt mörkret
aldrig fått veta
att ljuset ryms i ditt skratt

inte kunnat leva alla de dagar som ligger bakom mig
med vetskapen att kärleken är större än allt
att orden är små i jämförelse med dina tankar

alla minnen
alla dagar
all tid

ingenting hade betytt någonting
om du inte varit här


Och här är han förresten, föremålet för denna gränslösa kärlek: