Ensam hemma

Jaha, då har Lukas åkt till sin pappa och som alltid lägger sig tystnaden tung i lägenheten. Att man aldrig vänjer sig. Det tar två sekunder att vänja sig vid att ha Lukas här men det tar en hel helg innan jag så smått börjar förstå att han har åkt och att jag är ensam. De skiljer sig markant åt, veckorna med och utan barn. De är som två helt olika världar. Där den ena, den som jag nu ska befinna mig i en vecka ibland känns helt meningslös. Vad gör man med all sin tid när man inte har barn? Vad gjorde jag själv innan jag fick Lukas? Det är så mycket tid som ska fyllas ut. Nu i veckan kommer jag trots allt vara rätt upptagen. Jag skrev i dag tenta i metod och på måndag drar uppsatskursen igång. Jag har dessutom ett barnkalas att planera, mitt livs första som lektant och värdinna :)

Gud, vad trött jag är! Troligen är det resultatet av att i en vecka gått upp innan sex och hållit igång hela dagarna. Det blir lätt så när det finns en liten sexåring som ska ha mat, underhållas och skjutsas och hämtas från dagis. I morgon tar jag sovmorgon.

I veckan måste jag städa och jag tvingas erkänna att det inte tillhör en av mina starka sidor. Jag är på tok för petig (ja ni läste rätt). Jag börjar med de små sakerna, som att städa badrumskåpen och damma av bokhyllan. Tyvärr lägger jag alldeles för mycket tid på finliret så när jag väl kommer till dammsugningen så är motivationen som bortblåst. Detta resulterar i att jag har världens mest organiserade hem innanför luckor och skåp men väldigt mycket damm i hörnen. Nu tror jag inte att barn mellan fyra och sex år bryr sig om att mina hudkrämer står i bokstavsordning så jag ska nog försöka att ta det i omvänd ordning den här gången.

Hm, när jag läser igenom mitt inlägg slår det mig hur tankspridd jag är. Det finns liksom ingen röd tråd. Jag blir lätt så efter det att Lukas åkt. Det tar ett tag att komma i fas igen. Jag ska nog försöka sysselsätta mig med något annat ett tag så att jag slipper tänka. Kanske titta på säsong sex av CSI? Ja!