Vi kan inte riktigt bestämma oss om du är sjuk eller frisk men oavsett vilket så behöver du vård!

DN har de senaste dagarna haft en artikelserie, Rättvisan och dårarna, som handlar om hur psykiskt sjuka behandlas inom rättsväsendet. Det har varit fantastisk, fruktansvärd, skrämmande och fascinerande läsning. Jag var så upprörd när jag satt på bussen på väg hem idag att jag allvarligt övervägde att kliva av för att istället knalla ner till tingshuset och ta ett allvarligt snack med första bästa person som ansåg sig stå för det vi kallar rättssäkerhet. (Jag har dessvärre inte direktnumret till Bodström). Men eftersom jag, på gott och ont, är en sån beskedlig människa tänkte jag att jag skulle blogga om det istället. Tyvärr är jag fortfarande alltför upprörd för att kunna formulera mig på begriplig svenska så jag nöjer mig med att återge min favoritpassage. Citat!

Till exempel får vi veta att ju galnare en svensk lagbrytare är, desto mer sannolikt att domstolen finner att han vet vad han gör. Mekanismen? Rätten ser att han verkligen behöver psykiatrisk vård. Men för att få det måste han dömas ansvarig. Sådan är lagen. Alltså måste han framställas som så sund att det kan hävdas att han haft brottsligt uppsåt. I praktiken leder det till att nästan alla (över 99 procent) av de sinnessjuka som rannsakas i Sverige påstås vara friska i lagens mening i själva brottsögonblicket. Varpå de flesta döms till vård, eftersom de är sjuka. (Källa)

Ja men det var ju underbart!

Eller inte.

.