Alla dessa aftnar

Julhysterin börjar så sakteliga lugna ner sig. Idag gjordes det sista rycket då jag hämtade sonen och firade mini-jul med honom och övriga familjen. Han tyckte otroligt nog om alla sina paket och tog sig till och med tid att inspektera innehållet i varje julklapp innan han rev av pappret på nästa. Han verkade nöjd och glad och det är jag också men mest för att det äntligen är över.

Jag gillar nämligen inte julen. Jag känner mig distanserad och obekväm och drabbas alltid av akut depression under julaftonskvällen. Jag tror att jag behöver neutraliseras för jag är så evinnerligt trött på hur en julafton paketeras. Det är julmat, Kalle Anka, julfika, julklappsutdelning och Karl-Bertil i precis samma ordning och på precis samma sätt som året innan och alla år innan dess. Det spelar ingen roll att jag har fina människor i runt omkring mig, det är formatet som inte fungerar för mig. Näe, nästa jul vill jag åka till Teneriffa och sippa paraplydrinkar eller sitta på en alptopp och titta på stjärnorna. I år satt S ensam hemma på julafton, käkade svampsoppa och verkade trivas ypperligt med det. Jag ska bli som hon.

Nu är det i alla fall överstökat för den här gången. Men innan man äntligen kan få lite lugn och ro så ska nyårsafton klaras av. Till skillnad från julen så har jag ingenting emot nyår även om jag inte tycker att det är så speciellt. I år blir det nog inte mycket till firande vilket Lukas inte är särskilt förtjust i. Men vad gör man när ens vänner består av en hoper tjejer som är 20+ och som inte har några barn? Jag kan inte ta med Lukas på spritfest och jag kan inte tvinga tjejkompisarna att sitta hemma med oss och dricka Pommac. Det slutar antagligen med att vi tittar på film hela kvällen och att Lukas somnar i mitt knä innan klockan är tolv. Jag tror att han överlever det också. Med tiden kommer han troligtvis fylla sin kvot av vilda nyårsfester.