December slår hårt mot en fattig student
Då har konsumtionens månad invigts. Det firade jag med att redan klockan nio i morse beställa en Airport Express basstation för åttahundra riksdaler. Jag är trött på att ha en tio meter lång ful kabel ringlandes genom lägenheten och ser nu fram emot mitt nya trådlösa datorliv.
Två timmar senare befann jag mig nere på stan shoppandes jultillbehör. Ny adventsljusstake, nya ljus, ny julstjärna och små paket till sonens paketjulkalender. Det är bara den första december och jag är redan femtonhundra kronor fattigare på grund av julrelaterade produkter. Och hittills har jag inte köpt en enda julklapp (förutom basstationen men den var ju till mig själv så den räknas inte). Det kändes som om jag var på god väg att köpa mig någon slags artificiell julstämning.
Men när jag och sonen under kvällen utsatte vårt hem för en extreme makeover light ändrade jag åsikt. Nu lyser och glittrar nämligen lägenheten på ett betydligt gemytligare sätt än vad gårdagens disk gör. Dessutom gjorde en oväntad nattgäst i form av allra finaste vännen entré och höjde stämningen ytterligare. Det är inte så ofta jag har mina två absoluta favoritmänniskor hos mig samtidigt så jag känner mig mer än lovligt lycklig.
I morgon är det basket som gäller och det är lyckligtvis alldeles gratis. Jag kommer ha ett litet följe med mig bestående av föräldrarna, allra finaste vännen och sonen. Den sistnämde uttryckte idag önskemål om att matchdagen till ära ha på sig skjorta, slips och svart kostym. Han går inte miste om ett tillfälle att klä upp sig han inte. Jag däremot är lite rädd för att han sin ringa storlek till trots riskerar att misstas för ligacoach och kommer därför tvinga på honom någon färgglad t-shirt med dinosaurietryck och oboyfläckar på. Jag själv kommer vara iförd ett väldigt snittsigt matchställ med texten "Damligan" tryckt på bröstet, allra finaste vännen kommer utan hår på huvudet men med massor på benen och vad föräldrarna tänker ha på sig har jag ingen aning om men snygga kommer vi garanterat vara allihopa. Och nu känner jag att jag verkligen borde gå och lägga mig innan det här inlägget urartar totalt. Godnatt!
6 kommentarer:
illustrera...hm... basket? sonen? glittret? ljusen? Nä, inte lika roligt som hungerkänslor kanske. Jag har under första december gjorde av med 100 spänn på alkohol, och det var det... jo, pommes som nattamat med förresten... som åkte in i kylen och idag bara är sega.
Basket var en väldigt traumatisk upplevelse vill jag lova. När jag väl kom hem och hade bloggat föll jag ihop som en pöl på soffan och orkade nu efter en tallrik yoggi att äntligen resa mig igen. Puh!! Jo, men tanke på vilka röstresurser den damen har skulle jag inte vilja ha henne i ett motståndarlag. Dags att uppdatera hörru!
Ja, basket kan vara traumatiskt. Jag började nästan gråta när jag klev in på planen igen i våras efter åtta års uppehåll.
Angående behovet av en uppdatering så har du alldeles rätt. För tillfället ligger flera inlägg och skvalpar runt i mitt huvud där de körs runt som i en mixer. Men de vägrar komma ut!
Jag förstår det! Jag hade med börjat gråta om någon så stor människa som det verkar finnas flera av på basketplanen hade kommit galopperande mot mig med en stor boll. Eller, gråta var väl att ta i, men springa därifrån kanske. Uppdatera allt på en gång då :) Hjärndammsugning så att säga.
Haha, ja man kan faktiskt bli nersprungen. Jag blev i princip överkörd av en gigantisk finska en gång och smällde ner i golvet så det ekade i hela hallen. (Hon fick för övrigt en offensiv foul, en charge, och jag räknar kallt med att du har stenkoll på vad det är för något).
Jag har stenkoll på vad det är... hm, jo, jag fick se en sån igår.
Skicka en kommentar