På lingonpromenad

Efter en och en halv dag inomhus började det spritta i sonens ben. Vi drar på oss kläderna (läs byter om från pyjamas till vanliga kläder strax efter lunch) och går ut i skogen. Vi hittar inga blåbär till Lukas stora besvikelse men väldigt mycket lingon som vi bestämmer oss för att plocka. Vad vi ska göra med lingonen sen har jag ingen aning om men Lukas bekymrar sig inte så mycket över det.

Ibland är det så med barn att det är själv aktiviteten som är det viktiga och inte vad den resulterar i. När man är vuxen är det för det mesta tvärt om. Ta cykling till exempel. När man är liten cyklar man för cyklandets skull. Backe upp och backe ner, tusen varv runt kvarteret och roligt är det. När man blir stooor cyklar man för att ta sig någonstans, möjligtvis för motionens skull men inte tusan tar man sig en svängom på byn bara för att få uppleva känslan av att susa fram på sin gamla smutsgula cresent med sned cykelkorg.

Ja ja, tillbaka till lingonen då. Det plockades ungefär två deciliter (ja deciliter och inte liter, vi var inte så tålmodiga av oss) och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med dem. Jag kan inte bara slänga dem för då får jag en ilsken unge på halsen. Så vad göra? Två matskedar sylt? Lingonhalsband? Suck, tur att de gör sig bra på bild i alla fall.