In bed with Vicky

Jag ligger hemma med förkylningen från helvetet som sakta börjar leta sig ner i luftrören. Jag rosslar som en hel skördetröska. Förra veckan var helt hysterisk. Jag sov för lite, åt för lite och gjorde alldeles för mycket. Men nu är nollningen (förlåt, introduktionen) överstökad och det börjar lugna ner sig. Nollorna (förlåt, introduktionisterna) får klara sig själva. Och för mig är det dags att börja plugga på allvar, om det inte hade varit för den här förkylningen. Nu ligger jag mest i sängen och tänker på vad jag borde göra, letar billig kurslitteratur på internet och funderar över vad allra finaste vännen har för sig i den nya staden Lund. Jag tror att det skulle vara en bra idé att äta frukost men ingenting smakar något, juicen är slut och jag står fast vid min ståndpunkt att sondmatning inte är ett så tokigt påfund. Kanske borde man gå upp och klä på sig? Kanske borde man bita ihop och hålla färgen? Eller också borde man kanske tillåta sig att vara sjuk, sjunka längra ner bland kuddarna och slå på televisionen?