En orörd punkt

Jag vill egentligen att det bara ska vara en viskning men det blir mer som ett skrik. Jag vill att det ska vara rent och kalt men det blir passion och kärlek. Kalla mig känslokall men ibland blir det för mycket. Den här elecktriciteten innanför pannbenet som sprider sig i kroppen när någon berör mig så som jag aldrig blivit berörd förut. Det skrämmer mig och jag älskar det. Jag låter det föra mig bort men stretar samtidigt emot. Jag är full av motsägelser och Louise 2004 säger det bättre än Louise 2006, så varsågoda:


lägg din andedräkt mot min nakna skuldra
jag har en bit hud sparad för dina läppar
en orörd punkt

i väntan på beröring
darrar min händer när jag rör vid det kalla glaset
ett försök att fånga värmen bakom en ridå av regn
jag är instängd i allt det gråa
omsluten av fuktiga slingor dimma

min kropp är ren och kal
en blek skiftning i en tid av skuggor
så svarta är åren bakom mig

du är den ljuspunkt till vilken jag söker mig
men jag förblir
en orörd punkt


(Foto:Joseph Moudi)