Trötthet och skärtorsdag

Jag är trött. Det känns som om jag alltid är det nu för tiden. Tillslut vänjer man sig vid det och tänker inte så mycket på det. Ibland är det mer jobbigt än annars. Ibland fungerar allting ändå. Men jag behöver sova och det känns som att en hel del av veckan utan Lukas kommer tillbringas i sängen.

Det är ju skärtorsdag i dag. Lukas har tjatat om det hela veckan, det är osäkert varför, men han verkar nöjd över att den äntligen är här. I dag har vi varit hos föräldrarna i Kvicksund och ätit mat. Lukas fick naturligtvis ett påskägg och moffade i sig godis och glass så att han blev alldeles stissig. Det är ytterst opraktiskt när man har en trött mamma. Jan förbarmade sig över eländet och gick ut med honom en stund så att han fick rasa av sig. Nu är vi hemma igen efter bil och tåg och buss. Det är ett företag att ta sig någonstans när man varken har körkort eller bil.

I morgon måste jag göra ett tappert försök att skapa lite påskstämning. Jag tycker egentligen att påsken är en rätt värdelös högtid men har man barn så har man. Det förväntas att man ska måla ägg, påskpyssla och laga påskmat. Som tur är står dagis för mycket av ståhejet och Lukas hylla har varit fyllt av kycklingar och fjäderbeklädda kort. I går var det dessutom påsklunch för alla föräldrar, syskon och barn. Att ha sitt barn på ett föräldrakooperativ är som att ingå i ett stort 70-talskollektiv, där alla gör saker tillsammans, hjälps åt och träffas titt som tätt för diverse sociala aktiviteter. Mysigt på ett sätt, enerverande på ett annat men barnen trivs och det är ju det viktigaste.

Nu vill Lukas att jag ska hjälpa honom att spela Mulle Meck bygger hus, fixa mjölk till Malkom Mjölnare var det visst. Åh, så roligt!