Med känsla för timing
Hemtentan ska lämnas in i morgon och jag har en hel del kvar att göra. Jag är nästan aldrig sjuk och därför känns det ytterst olämpligt att vakna med 39 graders feber. Det är i sådana här lägen jag har nytta av mina kunskaper i att inte lyssna på min kropp.
- Jag är trött, säger kroppen.
- Håll käften, säger jag.
- Bokstäverna flyter ihop, säger kroppen.
- Sjåpa dig inte, säger jag.
- Jag har lite svårt att sitta upprätt, säger kroppen.
- Det har du inte alls, säger jag.
Ja ni fattar. Det kommer bli en låååång dag, säger både kroppen och jag.
3 kommentarer:
Men du bloggar och pluggar trots feber? Wow. Du, en liten feberkurva kan man ju lägga ut när man är sjuk och alla bokstäver flyter ihop?
Fast om det ska vara vetenskapligt korrekt måste man ju "ta" tempen ideligen. På riktigt. Och det vill man inte.
Men jag har ju inget val! Jag måste fortsätta plugga. Dessutom är jag väldigt bra på att låtsas att min kropp inte existerar. Jag kopplar bort den helt enkelt. Poof bara, så är den borta. Risken är förstås att tankeverksamheten också försvinner men jag tror att jag åtminstone har 50 % kvar.
Den inte alls vetenskapligt korrekta feberkurvan är för tillfället ingen kurva överhuvudtaget utan ett rakt streck. 39, 2 rakt igenom.
Fy vilken otur du har mitt uppe i all stress. Jag tänker på dig och hoppas att du hinner. Det viktigaste just nu är ju att lämna in "något". Krya på dig!
Kram Camilla
Skicka en kommentar