Målgång

I morse vaknade jag lyckligtvis feberfri. Gårdagens febertopp diagnostiseras därför som stressfeber. Jag brukar få feber ibland när jag har mycket att göra. Det verkar var min kropps sätt att säga att nu tar vi lugnar ner oss lite. Klockan nio satt jag i alla fall framför datorn med näsa i böckerna. Jag har slitit med en av tentafrågorna hela veckan. Läraren har formulerat sig konstigt och jag har ingen aning om vad det är han är ute efter. Efter en timme var boken sönderbläddrad, jag satt fortfarande och stirrade in i skärmen och hade skrivit två meningar. Då blev jag lite upprörd samtidigt som jag kände mig som världens mest korkade människa. Som tur var ringde S och meddelade att hon inte heller fattade. Då lugnade jag ner mig igen.

Men trots feber, dumma frågor och en smärre sömnbrist lyckades jag bli färdig med allt som skulle göras. Klockan 18:23 lämnade jag tentan i institutionens brevlåda. Det är väl inte det mest lysande jag någonsin producerat men det är i alla fall något. Jag har en känsla av att jag och hemtentan kommer att återse varandra om ett par veckor men just nu bryr jag mig faktiskt inte särskilt mycket om det. Jag blev klar! Heja mig!

Kvällen ska jag tillbringa tillsammans med ett halvt kilo godis och Law and order på dvd. Det bästa med tentaveckor är onekligen att dom tar slut och då är man faktisk ledig en hel helg. Det inträffar cirka fyra gånger per termin. Resten av tiden tillbringar man tänkandes på allt man borde eller skulle kunna göra. Det är det värsta med att vara student, man blir liksom aldrig riktig färdig. Det finns alltid ett kapitel till att läsa eller läsa om, alltid en text som kan putsas på liiiite till. Men nu är jag färdig för den här gången. Tack och lov för det.