Maratonlördag och finsk sisu

Gårdagen började med att Lukas tyckte att det var dags att vakna när klockan var halv sex. Jag höll inte med men kunde ändå inte somna om. Men jag måste erkänna att det känns lite speciellt att sitta vid köksbordet innan klockan sex en lördagsmorgon med en kopp kaffe och DN. Sådant är det bara vuxna som gör (och jag räknar mig inte riktigt dit trots att jag fyller 25 i år och har en sexårig son).

Resten av dagen var mest en transportsträcka fram till kvällen. Lukas har verkligen sett fram mot ESC, som den lilla musikknarkare han är. (Hm, undrar hur många som bloggar om ESC idag? Alla ska ju ha en åsikt). Det blev en lång dag och Lukas var trött redan efter programmets signaturmelodi. Han kämpade sig genom sexton låtar innan det var dags för hans absoluta favorit: Finska Lordi. Åh, Lukas tycker att dom är så tuffa och han var helt säker på att de skulle vinna. Själv hade jag ingen direkt favorit. Nu är jag mest intresserad av vad Bert har att säga när en hårdrocksgrupp gick och vann. Hur förbannad är han egentligen?

Någonstans i samband med melodi nummer femton hällde Lukas ut ett halvt glas med cola över sig själv och sin mamma. Om vi hade suttit fint i soffan så hade det varit lätt fixat men nu gjorde vi inte det. Istället låg jag, Lukas och Ebba (som är en hund som inte är vår men som var hos oss i går) i en slags lager-på-lager hög, där jag låg underst, sedan Lukas och så Ebba som låg halvt på tvären över oss båda. Så när Lukas spillde cola kunde jag inte röra mig ur fläcken. Det slutade med att vi tog av oss våra blöta tröjor istället och vips så låg jag och tittade på TV i bh med en halvnaken Lukas på magen och en fisande hund i knät.

Lukas somnade precis innan det var dags för Carola och trots att jag inte kunde bry mig mindre om resultatet så var jag så jäkla nervös. "Åh, kommer rösten att hålla? Tonartshöjningen, hur ska det gå med den? Och klackarn på skorna? Och tomtarna på loftet?".

Kvällens största behållning var ändå Pekka Heino med sina kommentarer. Vad sägs om det här till exempel:

"Moldaviens sångare ser ut som Agneta Bolme Börjefors."

"Det här är större än VM, större än OS, större än allt." (Om det faktum att Finland vunnit ESC för första gången någonsin. Men Pekka, större än OS det är väl ändå att ta i?)

"Jag lovar att hålla käft när rösterna läses upp." (Har han fått skäll av chefen, brukar han inte vara tyst?)

Nu är det i alla fall över för i år. Är det för mycket begärt att få höra riktig musik på radion igen? Hur länge kommer Lukas gå runt och, med basröst, sjunga Hard Rock Halleluja? Och hur länge kommer jag att stå ut med det?