Äta sova leva

Det finns två saker som jag är extremt dålig på. Det ena är att äta och det andra är att sova. När det gäller maten så kan det bero på ett antal saker. För det första så kan det vara en konsekvens av mitt forna liv som anorektiker. Jag har helt enkelt glömt bort hur det känns att vara riktigt hungrig. Jag inbillar mig att andra känner hungern i magen. Jag tycker mig minnas att jag själv var så innan jag fuckade upp mitt förhållande till både hunger och mat. Det händer ofta att jag går runt och tycker att jag har oförklarlig huvudvärk eller känner mig lite darrig, och så kommer jag på att jag varken ätit frukost eller lunch fast klockan är tre på eftermiddagen. För det andra så tycker jag att det är så fruktansvärt tråkigt att äta. Jag tycker faktiskt inte att det är särskilt roligt även om jag är i gott sällskap och maten är god. Fast nu kommer vi in på orsak nummer tre, jag tycker sällan att mat är gott. (Chokladmoussen på Madeira undantaget). Jag äter för att få energi och för att orka, för att fylla magen men inte för att reta smaklökarna. Trots detta lyckas jag ändå stoppa i mig tillräckligt med föda för att ge näring åt en normalbyggd kroppshydda. Jag får tacka Lukas för det eftersom jag varannan vecka äter på regelbundna tider och mer än en gång om dagen. Dessutom är det nog bra för mig att börja träna, då måste jag tänka på vad jag stoppar i mig.

Nu till sömnen. I perioder är jag verkligen skitdålig på att sova. Jag har alltid varit en kvälls- och nattmänniska. När jag är ledig och är hemma en hel dag så kommer jag inte igång med något vettigt förrän framåt nio-tio på kvällarna. Sedan kan jag gladeligen sitta och sortera strumpor, frosta av frysen, rensa klädkammaren, måla eller skriva fram till klockan två-tre på natten. Tyvärr är det här ingen praktisk dygnsrytm eftersom man måste jobba och gå i skolan på dagtid. Jag är lika sur varje gång jag måste gå och lägga mig klockan tio för att orka upp klockan sex på morgonen. För det absolut sämsta med att jag är dålig på att sova är att jag är helt värdelös på att vara trött. Jag blir stressad, tappar minnet och så får jag en tom uttryckslös blick som leder till att alla kommer fram och lägger handen på min axel och frågar om jag mår bra. Då blir jag arg. Låt min trötthet vara ifred! Jag är som mest kreativ och livsglad mitt i natten och om jag inte får vara vaken då, i alla fall någon gång ibland, så kommer jag ruttna.

Om vi summerar det här så kommer vi fram till att jag är dålig på att sova och värdelös på att vara trött. Jag tycker det är tråkigt att äta och är sällan riktigt hungrig vilket leder till att jag äter när jag kommer ihåg det, vilket ibland är oftare än annars. Man undrar ju hur jag överlever egentligen.

Men titta så välmående jag, trots allt, ser ut.